Tidlösan är en liljeväxt, Colchicum autumnale, som "på håll" exempelvis är släkt med vårlöken. Den växer vild i sydligare delar av Europa och i Sverige förekommer den ibland förvildad, bl.a. på Gotland, men då har den nog rymt från någon trädgård. Man kan köpa den tidig höst som rätt oansenliga lökar. Ibland diskuterar man om det verkligen är lökar eller bara ett slags rotknölar. Jag föredrar att kalla dem lökar, även om de ofta är väldigt knöliga i formen.

Så här såg en av lökarna ut, när jag köpte den den 29 september. Som synes har den hunnit ganska långt, vilket har både fördelar och nackdelar. En av fördelarna är att man verkligen ser att den lever, nackdelen är att man går miste om den riktigt långa, ljuvliga utvecklingen

På detta exemplar var det svårt att se vad som var upp och ned, normalt kan man se ganska tydliga rotanlag, om inte formen vore så komplicerad. Egentligen blev det mera spännande så här: blommorna vred och krumbuktade sig för att hitta bästa vägen till ljuset.

Här är några andra varianter, inköpta något tidigare, 21/9. De är betydligt mera "löklika" och ser egentligen ganska ospännande ut. Men vänta bara! Ganska snart börjar det röra sig i dessa fula knölar. Att jag placerat dem i hyacintglas beror enbart på att jag ville ha en dekorativ effekt. Knölarna skall absolut inte vattnas utan de vill bara komma i ljus.

Och efter cirka 3 veckor har undret skett! Bilden kan inte göra dem rättvisa, dessa gracila, skirt färgade blommor. Ni måste köpa själv för att få den riktiga upplevelsen av en utveckling från klumpig fulhet till osannolik skönhet.

Så här ser de andra ut vid ungefär samma tidpunkt!

Ett par dagar senare:

Men sedan är undret nästan förbi för den här hösten. Det är nu sen oktober och ett par dagar senare börjar man ana slutet.

När blommorna helt har vissnat ned gräver man ner lökarna utomhus, ungefär som när man planterar andra lökväxter. Man måste noga märka ut platsen. Fram på vårsidan skall bladen komma och före det skall man gödsla ordentligt för att man skall få fina lökar nästa höst. Bladen vissnar efter ett par månader och så är det bara att gräva upp lökarna igen och så startar upplevelsecykeln på nytt. Lycka till!