Du kan vidareutveckla något
, som Du tänkt, men som kanske var ofullgånget i just denna version.
Du kan lära Dig något av den teknik Du använt. Detta gäller både om Du tycker det var misslyckat (i sammanhanget) eller lyckat, fast sammanhanget var fel.
Du kan beskära det Du gjort - mer eller mindre hårt - och kanske få ut en läckerbit. Den kanske kan göra anspråk på att vara en självständig akvarell eller en liten "tillfällighetsdikt" , att sända som en hälsning till en god vän eller som ett julkort.
Själv har jag gjort stor lycka som "tack-för-maten-middagstalare" genom att ur kavajfickan dra upp en (clipsramad) akvarell och överlämna den till värdinnan!
Slutligen så kan det ju hända att efter en tid, så tycker Du plötsligt att Din konstiga akvarell är bra!
Ja, det var ett råd, som jag inte kunnat tillämpa själv! Inte ens den mest pedantiska byråkrat klarar det. I stället är mitt råd att man sparar det första pappret i varje serie (block eller annat), etiketterar det och använder det för prov och referenser. Då behöver man inte vara så jädrans petimetrisk.
Sänd gärna era kommentarer om detta till mig:
Pappret, som man använder till akvarellmålning har en avgörande betydelse för resultatet. Jag har inte hunnit så långt ännu, men om Du har lust att ta del av mina dilettantiska erfarenheter (rev 02-02-06), så klicka här!
Jag har använt s k maskeringsvätska ett par gånger. Den är livsfarlig av två orsaker, dels förstör den penslar och dels om underliggande papper inte är helt torrt, så förstör den ytan.
Den finns, såvitt jag vet, i två färger, ljusgrönt och vitt. Jag har bara använt den gröna, men jag tycker spontant att vitt vore att föredra, eftersom det inte lika mycket rubbar färgbalansen i bilden, medan vissa delar är övertäckta.